Att blanda guld (Au) och rhenium (Re) skapar inte en traditionell, homogen metallegering eftersom metallerna knappt löser sig i varandra. Istället bildas en heterogen blandning där rheniumpartiklar kapslas in i smält guld, något som uppmärksammats både metallurgiskt och i samband med guldbedrägerier.
Metallurgiska egenskaper
När guld och rhenium hettas upp tillsammans skiljer sig deras fysiska egenskaper markant åt, vilket påverkar hur de beter sig vid smältning.
• Extrem skillnad i smältpunkt. Guld smälter vid 1 064 °C, medan rhenium har en av de högsta smältpunkterna av alla grundämnen vid 3 186 °C. Rheniumet smälter därför inte i en vanlig guldsmedsugn utan förblir i fast form.
• Ingen homogen legering. Eftersom rhenium inte smälter eller löser sig nämnvärt i flytande guld blandas de inte på atomnivå. Om fint rheniumpulver rörs ner i smält guld blir resultatet en kompositliknande massa med mikroskopiska rheniumkorn inbäddade i guldet.
• Nästan identisk densitet. Guld har en densitet på 19,3 g/cm³ och rhenium ligger på 21,0 g/cm³. Den lilla skillnaden gör att en blandning av metallerna känns lika tung som rent guld.
Varför ämnet uppmärksammats? (Guldbedrägerier).
Under de senaste åren har metoden att blanda rheniumpulver i guld uppmärksammats internationellt i samband med förfalskningar av guldsmycken och guldtackor.
• Lurar enklare tester. Eftersom densiteten är nästan densamma och rhenium tål extrem hetta utan att oxidera, klarar blandningen både enkla vikt- och volymtester samt syra- och flamtester.
• Svårt att upptäcka med standard-XRF. Guld (atomnummer 79) och rhenium (atomnummer 75) ligger nära varandra i det periodiska systemet. Enklare röntgenfluorescensmätare (XRF) kan få överlappande signaler och felaktigt visa en mycket hög guldhalt.
• Kräver avancerad analys. För att säkert avslöja rhenium i guld krävs högupplösta spektrometrar, ultraljudsmätning eller att man smälter om guldet helt för att se om osmält pulver separerar ut.